Varje år i november vässar skribenter över hela världen sina pennor för att delta i National Writing Month. För två år sedan deltog totalt 384 126 personer. Bland de som blivit utgivna efter att ha slutfört sina projekt finns Sara Gruen med Water for Elephants, Erin Morgensterns Nattens Cirkus och Rainbow Rowells Fangirl. Christina Isacson är chefredaktör för tidskriften Myller och en av de skribenter som lyckats slutföra ett manus på 50 000 ord. Vi bad henne berätta om skrivprocessen och dela med sig av sina bästa tips för hur man håller lågan uppe månaden ut.

Berätta lite om NaNoWriMo, vad innebär det?
– NaNoWriMo är ett initiativ till att skriva som pågår varje år i november. Målet är att skriva 50 000 ord på 30 dagar, vilket i snitt blir 1 667 ord per dag. Meningen är inte främst att komma upp i så många ord, i alla fall inte för mig. Det handlar mer om att få in skrivvanan och gör det en del av vardagen. Att så många andra gör det samtidigt är väldigt sporrande. Det blir också lättare att ta sitt skrivande på allvar och faktiskt avsätta tid till att göra det. För att man måste, annars blir man ju inte klar.

Under våren och sommaren gjorde jag research som jag sedan hade att luta mig mot under november. Jag var mycket mer förberedd. Ändå känns det knäppt att det faktiskt är jag som har skrivit de där 50 000 orden. Va!? Jättekonstigt.

Hur kändes det när du hade skrivit ihop dina tecken?
– Overkligt. Det här är tredje året jag deltar, men det är första gången jag faktiskt fått ihop alla 50 000 ord. 2015 gick bra, då skrev jag drygt 30 000 ord och det var jag ändå nöjd med. Förra året satt jag med samma projekt som 2015 och hade tröttnat djupt på det. Jag kände att det inte höll, men ändå försökte jag kämpa ihop text till det. 2016 skrev jag knappt 8 000 ord under samma period. 2017 hade jag ett nytt projekt att börja med, vilket jag absolut tror underlättade. Under våren och sommaren gjorde jag research som jag sedan hade att luta mig mot under november. Jag var mycket mer förberedd. Ändå känns det knäppt att det faktiskt är jag som har skrivit de där 50 000 orden. Va!? Jättekonstigt.

Hur tänker du gå vidare med manuset nu? Skulle egenutgivning kunna vara ett nästa steg för dig?
– Mitt manus är långt ifrån färdigt. Nu ska jag redigera texten jag producerade och sen får jag se var jag landar. Mycket kommer ryka, så är det. Jag vet flera scener som jag vill ha med som jag inte skrivit än, så efter redigeringen går jag in i en ny runda av textproducering. Sedan, när manuset är klart, kan jag börja tänka på att ta det vidare. Att ge ut själv är definitivt ett alternativ jag överväger.

Har du några tips och trix för andra som vill ge det en chans nästa år?
– Det som skrivs i NaNoWriMo redigeras i vår. Om inte det är ett ordspråk än så borde det bli. 50 000 ord. Så mycket text hinner man inte producera om man samtidigt ska redigera den. Med andra ord – lämna redigeringen till december eller nästa år. Om du inte kan låta bli att redigera: läs igenom det du skrivit dagen innan, ta bort uppenbara fel och gå sedan direkt vidare till dagens skrivande. Annars fastnar man!

Om du har din berättelse ganska klar för dig kan du göra en lista över scener som ska skrivas. Den listan får du använda om du kör fast någon dag: då kan du plocka en punkt från den listan, få en scen skriven och ordantalet för dagen uppnått, trots att du inte känner dig inspirerad just då. Häng heller inte upp dig på att du måste producera 50 000 ord. Du kanske skriver halva den mängden och då är det lätt att det känns som ett nederlag. Det är det absolut inte. Du har ändå nått det främsta målet, vilket är att göra skrivandet till en vana. Det gör inget om du missar några dagar heller. Huvudsaken är ju att du fortsätter.

Och sist men inte minst, du har ju under månadens gång visat böcker som fungerat som skrivinspiration för dig under november. Kan du rekommendera någon bok för den som vill få lite skrivinspiration?
– Böcker om skrivande gör mig stressad! I varje fall sådana som är skrivna som manualer, som om det finns ett rätt sätt att skriva på. ”Så här gör man och så är det bara!” typ. Bodil Malmstens Så gör jag är väl definitionen av ett undantag i sådana fall. Den är inspirerande och får en att tänka till, att gå en extra runda i tankegången kring ens eget skrivande, utan att en enda gång skriva en på näsan. Sedan vill jag tipsa om Vända hem av Yaa Gyasi, Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter och Den hemliga historien av Donna Tartt. Samtliga strukturellt starka berättelser med ett språkligt driv man bara drömmer om att efterlikna.

Läs om Christinas skrivresa på hennes blogg, eller fler berättelser av tidigare deltagare på NaNoWriMos blogg.