Varje år söker sig hundratals personer till förlagsutbildningen vid Stockholms universitet i hopp om att få in en fot i den ouppnåeliga förlagsbranschen. Endast en handfull blir utvalda och efter ett år av teorikurser, studiebesök och praktik – förhoppningsvis vid något av landets högaktade förlagshus – förväntas studenterna vara redo att kasta sig ut ur fågelboet. Ändå är det många som efterlyser mer praktisk kunskap om hur det faktiskt går till när man arbetar med bokutgivning. En av de som precis avslutat utbildningen är Frida Svarvar, som likt sina företrädare från kursen (undertecknad inkluderad) bestämde sig för att ge ut en bok på egen hand i samband med projektarbetet. Resultatet blev en antologi om hästar, ett nyligen omdiskuterat ämne, som dessutom är skriven av en förhållandevis underrepresenterad grupp författare: finlandssvenskar.

Hur kom det sig att du gav ut den här boken?
– Hästar är en antologi jag arbetat fram och publicerat i samband med kursen i Förlagskunskap vid Stockholms universitet. En av delkurserna är en projektkurs där den som vill får göra en bok för att lära sig mer om utgivningsprocessen i praktiken. Jag visste redan från början att jag ville sätta ihop en antologi för vuxna på temat hästar. Temat häst och hästböcker är så starkt förknippad med barn- och ungdomsböcker och det var något jag ville frångå med min antologi. Hästar är något som jag tycker borde förekomma oftare i skönlitteratur för vuxna.

Eftersom jag själv är finlandssvensk föll det sig naturligt att även kontakta finlandssvenska skribenter. Jag ville även ha opublicerade skribenter som inte deltagit i några andra projekt tidigare, Hästar skulle vara en chans att synliggöra deras texter och få dem publicerade. Svenskfinland är ganska litet, så jag vände mig till fyra skribenter vars texter jag alltid tyckt om och lyckligtvis tackade de alla ja. Författarna är Ellen Strömberg, Hanna Ylöstalo, Vilhelmina Öhman och Satu Laukkanen. Omslaget har Sara Östman formgett, det är hennes första bokomslag. Jag har alltid varit imponerad av hennes illustrationer, därför kändes det självklart att hon skulle formge omslaget.

Har ditt projekt gett dig fördjupad kunskap om bokutgivning?
– Absolut! Att arbeta med att ge ut den här antologin är något av det mest lärorika jag har gjort. Redan innan projektstarten var min plan att utföra varje del på samma sätt som förlagen, men jag var samtidigt inställd på att arbetsflödet inte skulle gå så smidigt som jag hade planerat. Jag var ändå inte helt beredd på hur lång tid allting faktiskt tar. Nu hade jag visserligen bara fyra texter som skulle redigeras, två dikter och två noveller. Men det tar ändå sin tid, alla redigerings- och korrekturvändor. Arbetet med formgivaren tog också tid, men det var otroligt roligt att arbeta fram omslaget tillsammans. Jag hade turen att alla medverkande höll sina deadlines och var mottagliga för feedback.

Det svåraste genom hela processen var kanske ändå den juridiska delen, att få till ett kontrakt som fungerade för alla. Nu när boken är helt klar är det fortfarande en del jobb med distribution och dylikt. Men jag känner att jag verkligen fått fördjupad kunskap inom varje aspekt av bokutgivning.

Hur kom du i kontakt med Publit?
– Under utbildningen var vi på studiebesök hos Publit, och tidigare kursdeltagare hade gett ut böcker via er under projektkursen. Därför kändes det självklart att jag skulle publicera och trycka min antologi hos er.

Vad är den största glädjen respektive utmaningen med att ge ut en bok själv?
– Att faktiskt ha gjort det och klarat det! Och att ha en bok hemma i bokhyllan som man skapat själv förstås. Egentligen är allt det jag har lärt mig om utgivningsprocessen oerhört värdefullt. Den största utmaningen var nog att våga göra det, och lita på att man kommer att lyckas. Jag har fått mycket hjälp av andra kursdeltagare, lärare och kollegor, vilket har varit en trygghet. Det är ändå viktigt att komma ihåg att man alltid kan fråga om hjälp, även om man kan känna sig ensam i processen.

Vad tror du att hästgenren har för framtidsutstikter?
– Jag hoppas och tror att den har goda framtidsutsikter. Hästböcker har alltid varit populära och fortsätter att vara det. Däremot har attityden gentemot genren länge varit ett problem – både att den här sortens böcker ansetts vara sämre litteratur och antagandet att de alla är likadana. I realiteten rymmer de oändligt många fler teman och berättelser. Om du läser hästböcker kan du samtidigt läsa allt från vardagsrealism, fantasy, kärlek till skräck. Det är något som gör att hästboken klarar sig väldigt bra.

I den offentliga diskussionen om hästböcker är det nästan alltid fokus på barn- och ungdomslitteratur. Personligen känner jag endast till ett fåtal hästböcker som direkt riktar sig till vuxna. Jag har läst att hästboksutgivningen återigen ökar, och samtal om genren får allt större plats i offentliga sammanhang, till exempel genom skrivarkollektivet Bara hästböcker. Det är sådana som behöver finnas för att genren ska få den synlighet som den förtjänar. Förhoppningsvis kommer det här leda till att ännu fler vill skriva och läsa om hästar.

Kommer du att fortsätta ge ut fler böcker på samma tema?
– Det kan jag inte svara på i nuläget. Det har varit en oerhört lärorik process att arbeta med en bok från början till slut. Nu vill jag dock pröva på hur motsvarande process går till hos ett etablerat förlag. Eftersom hästar alltid varit en stor del av mitt liv skulle jag såklart inte tacka nej till att få arbeta med hästböcker igen, men jag vill framför allt bredda min erfarenhet med nya teman och genrer.