Internet är allomfattande och samtidigt grunt som en ankdamm. En oundgänglig källa till kunskap, och samtidigt en mötesplats för ändlöst fördummande pajkastare. Det blir också allt svårare att tala om ett internet, i takt med att information blir mer skräddarsydd för att passa var och ens världsbild. Per Grankvist är författaren och journalisten som just kommit ut med Den stora bubblan; den senaste i en serie böcker om hållbarhetsfrågor i näringslivet, falska nyheter och filterbubblor.

Hej Per, det var ingen dålig meritlista! Vad motiverar dig att arbeta på det här sättet?
– Det handlar mycket om bildning. Och bildning är ju inte samma sak som kunskap, utan det som binder ihop kunskapen, det som ger den ett sammanhang. Det som driver mig är framförallt lusten att folkbilda. Enligt mig är “folkbildare” det finaste man kan bli kallad. Så det handlar om att åka ut och prata, om att skriva, om att försöka ge människor nya perspektiv.

Spännande, hur gör du för att nå ut?
– Eftersom jag är journalist och dessutom har hållit på med det jag gör i ungefär tio år så syns jag på flera olika ställen, bland annat i Sydsvenskan, på TV4 och SVT. På det sättet har jag fått en följarskara och som frilansare är ju det något man måste tänka på att skapa själv. I nuläget har jag sammanlagt runt 20 000 följare på sociala medier.

Det har dessutom gått väldigt bra för dina böcker. Vad är hemligheten bakom det?
– Jag tror att ett bra tips är att börja smått, kanske börja med att publicera en kortare text, sedan en essä, sedan en bok – och till slut kanske man blir bokad för en föreläsning. Som egenutgivare kan du dessutom testa saker som förlagen normalt sett inte gör, som att ge ut en essä till exempel.

En värld av filterbubblor gav jag ut via Publit. Den essän fick en hel del uppmärksamhet, vilket gav mig nya tankar och större perspektiv vilket ledde det fram till att jag skrev boken Den stora bubblan. En annan aspekt som kan vara värd att nämna är att de flesta som skriver vill bli publicerade, och Publit gör ju riktiga böcker – det ser inte ut som något man häftat ihop själv. Att se sin text i bokformat ger självförtroende.

Slutligen har jag satt priset till 0 kronor på vissa av mina böcker, vilket säkert är en del av framgången. För mig handlar det om att ha en relation med folk; jag skriver något, får kommentarer från mina läsare och så vidare. Det är ett ekosystem. Jag tror egentligen inte att jag lär mina läsare så mycket, det är mer “ta mig i handen och häng på”.

Även om vissa böcker är gratis så är priset för resterande böcker förhållandevis lågt för att vara POD. Hur kommer det sig?
– Det viktiga för mig är att folk ska få en ny tanke i huvudet, men jag tänker att prissättning handlar om en känsla. En essä till exempel, ja men det känns som att en sådan ska kosta 30-40 kronor.

Min senaste bok har jag lagt ner ett och ett halvt år på att skriva och min nästa kommer jag att ha lagt ner ungefär fyra år på. De pengar jag tjänar på mina böcker kommer aldrig att motsvara det jobb jag lägger ner. Om du blir girig när du prissätter och bestämmer dig för att priset på din bok ska motsvara tiden du lagt ner och sätter priset till 400 kronor – tja, då säljer du förmodligen bara en enda bok också. Som författare måste man tänka långsiktigt, och eftersom jag sysslar med hållbarhet är jag nog ganska långsiktig av naturen.

Om du ska publicera dig själv måste du se till den kommersiella biten, inte bara den intellektuella. Testa att ge bort något litet, så köper kanske folk något stort, gör en kampanj på din widgetshop, och så vidare. Jag vet inte alltid vad jag håller på med, man får helt enkelt experimentera.

Finns det något mer som du tror kan vara nyttigt för andra som vill göra samma sak?
– Som jag var inne på tidigare tror jag på att börja litet. Om du först skriver en lite längre text eller en novell, och folk gillar den, kan det kanske leda till att du skriver en hel bok eller roman sedan. Då vet du ju att det du skriver fungerar och slipper lägga all den där tiden på skrivandet utan att ha den vetskapen.

Har du några tips på hur man vill nå ut med sitt skrivande om man inte redan syns i offentliga sammanhang?
– Det viktigaste är att vara där folk är, att skriva där folk är. Skriv en kort text och lägg ut den på Facebook. Även om vi skulle vilja kommer vi inte få bort folk därifrån, vi orkar ju inte ens byta kanal på tv:n.

Alltså: om folk är på Facebook, skriv på Facebook. Om folk är på Snapchat, skriv på Snapchat. Ett exempel är Bagatellerna, ett Instagramkonto med mikronoveller. Där bygger Jörgen Löwenfeldt (som ligger bakom kontot) upp något tillsammans med sina följare och tillika läsare. För att kunna göra det måste du ju vara där de är.

En annan viktig sak är att se till att dina böcker finns på biblioteken, för att ännu fler ska ges chansen att upptäcka dig. Det lånas jättemycket eböcker och man ska inte se det som att man förlorar intäkter. På sätt och vis får man välja mellan att gifta sig rikt eller att jobba långsiktigt. Så börja skriva och testa om du vill leva så.

Att skriva är att tänka. För mig tar det jättelång tid. Men det är väldigt, väldigt roligt. Och man måste gilla att skriva om det är det man ska syssla med. Nästan ingen kan leva på skrivandet, men det får många att känna sig levande.

Foto: Rickard Häggblom