Tänk Om är namnet på en designtävling som hålls varje år i både Stockholm och i Helsingfors, denna upplaga på temat hållbarhet och artificiell intelligens. Studenterna från IT, Media- och Designprogrammet vid Södertörns Högskola hade två dygn på sig att ta fram ett koncept inom ramen för temat. Hannes Eder från Publit hade äran att sitta med i juryn.
Berätta om tävlingen!
– Den funkar som ett slags startup-bootcamp, där studenter från olika utbildningar tussas ihop och får några dygn på sig att skapa mer eller mindre realistiska företagsidéer. I år var tredje året Publit satt i juryn, det har varit lika kul och givande varje gång.
Artificiell intelligens är inte helt trivialt som ämne, hur förberedde du dig för uppgiften?
– Jag försökte läsa på så gott det gick (de här artiklarna är fantastiska) men som tur är fanns det andra i juryn med djup kunskap. Bland andra Alfred Ruth håller på att skriva andra delen av sin romantrilogi om AI (han använder tjänsten BetaReader, som vi skrivit om förut här på Publit-bloggen).
Själv försökte jag representera entreprenörs-perspektivet. Det finns så mycket mer som avgör potentialen för ett möjligt företag än själva idén som var den tändande gnistan. Allt från grundar-teamets konstellation till hur visionen passar in i ett bredare ekosystem av andra tjänster och företag.
Vad finns att lära av att sitta i en sån här jury?
– Att innovation väldigt ofta handlar om att se någonting gammalt i nytt ljus och att dra oväntade linjer mellan redan kända punkter.
Årets vinnande bidrag är ett bra exempel. Deras utgångspunkt var det väldokumenterade faktumet att mycket vatten, energi och tvättmedel förbrukas i onödan när varje hushåll sköter sin egen tvätt. Därför skulle det finnas mycket att vinna på om alla som bodde i ett hyreshus körde sin tvätt i samma maskin, men för att det ska vara görbart behöver man förstås lösa många logistiska problem.
Det här gänget, som kallade sig Washever, hade tagit fram en rad förslag på smarta lösningar. Från hur kläder kunde märkas upp med billiga RFID-etiketter, till hur sopnedkast – som numer ofta är oanvända i gamla hyreshus – kunde användas för att slänga sin smutstvätt till en robotiserad tvättstuga.
Hur tror du Publit skulle ha klarat sig i en sånhär tävling?
– Med risk att sätta sig på höga hästar kan man väl säga att även vi är innovativa genom att knyta samman redan befintliga system och få dem att fungera tillsammans. När Publit startade fanns ju redan möjligheten att trycka en bok i taget, men det saknades många pusselbitar som ändå gjorde det omöjligt för ett förlag att ge ut böcker utan att hålla lager.
Att sälja ljud- och eböcker gick ju också rent tekniskt, men det var väldigt bökigt och administrationen åt upp all potentiell vinst. Det Publit gjorde var att skapa ett system som gav förläggaren enkel överskådlighet och som frigjorde resurser för att fokusera på kärnverksamheten, som ju alltid handlat om att hitta lovande berättelser och lotsa dem hela vägen till läsaren. Det är lätt att tänka att innovation bara handlar om det unikt nya, men att skapa kopplingar mellan befintliga noder, som när de väl är på plats framstår alldeles självklara, är egentligen precis lika visionärt.
Vill du veta mer om tävlingen? Se alla presentationer här!