Ultima Esperanza föddes ur Mats Lundmans egna efterforskningar i hur man gav ut böcker via print on demand. Med över sjuttio titlar i bagaget så långt har förlaget, som fått sitt namn från en region i södra Chile, byggt en framgångsrik verksamhet i att hjälpa andra författare nå samma mål. Mats Lundman själv är både förläggare och författare, han skriver både resehandböcker och prosa.

Vilken typ av förlag är ni?
– Det vi gör är att vi hjälper olika författare med deras utgivning. Det hela startade med att jag som författare började se mig omkring hur det gick till. Med tiden växte en tanke fram att skapa ett förlag som hjälpte till med all organisation kring att ge ut sina egna böcker. Om man inte kan så mycket kan även egenutgivning riskera att bli dyrt, det är där vi kommer in. Idag har vi haft fem ganska framgångsrika år, fortsätter Mats, som många mindre förlag agerar vi i en delvis filantropisk verklighet.

Vad ledde fram till det namnvalet Ultima Esperanza?
– Det är ett minne från en resa och en provins i de nästan allra sydligaste delarna av Chile; ”det sista hoppet”. Det var också ett kapitel i min reportagebok från Argentina och Chile som jag skrev när jag var på resa där. Så du skriver böcker själv?, flikar jag in. – Ja, jag skriver resereportageböcker om Sydamerika och dessutom en romanserie om medievärlden.

Hur stor är förlagets utgivning?
– Till dags dato har vi gett ut närmare sjuttio titlar, samtliga via print on demand. Vi ger ut omkring sexton nya titlar om året, det är ungefär vad vi mäktar med. Vi skulle kunna ge ut fler titlar om vi önskade. De första åren besökte vi Bokmässan för att nå ut, men idag har vi inga sådana problem. Författarna hittar oss ändå, via kontakter eller hemsidan, och som de flesta förlag tvingas vi säga nej till en del manus. Vi är ju inte enbart en organisatör, vi gör mycket redaktionella arbeten också, typografisk formgivning och så vidare. Sådant som författarna oftast behöver hjälp med. Omslagen gör vi ofta gemensamt med författarna. Då det handlar om egenutgivning har författarna ofta önskemål eller tydliga idéer just kring omslaget. När allt är klart gör vi en provbok som vi sedan går igenom tillsammans med författaren.

Har ni några krav på de manus ni antar?
– Både ja och nej skulle jag säga. En text måste vara fullt begriplig naturligtvis, någon enstaka gång har vi kanske tvingats säga nej på grund av att boken – eller författaren – stått för något jag inte kunnat solidarisera mig med. Men på det stora hela tycker jag att de flesta manus har goda skäl att bli utgivna.

Hur fungerar Publits tjänster tycker du?
– Jag är jättenöjd. Vi gör ju mest lågbudgetproduktioner vilket fungerar väldigt bra med print on demand-tekniken. Jag är också väldigt nöjd med Publits support. De har alltid svar, säger Mats och skrattar. Jag frågar också om Ultima Esperanza ger ut mest av mjuk- eller hårdband? Mats menar att det nästan uteslutande är mjukband. – Eftersom det ofta är författarna själva som har hand om distributionen så blir det till en kostnadsfråga.

Hur når ni ut med böckerna och är det lätt att nå ut i handeln?
– I nätbokhandlarna finns vi alltid, men som för de flesta småförlag är det betydligt svårare med de fysiska boklådorna. Men ibland går det, inte minst när vi ger ut böcker med lokalt kända författare eller teman. Då brukar de lokala boklådorna vara tillgängliga.

Berätta om er verksamhet idag och vart du tror att den kommer att befinna sig om tre år? Är det något du saknar i den här sortens tjänster?
– Jag skulle tro att vi ligger kvar på ungefär samma nivå några år framöver. Förlagets verksamhet är en kombination av hobby och kulturell välgörenhet. Samtidigt ger verksamheten mig utrymme att själv kunna skriva. Det finns mycket värde i det. Det är ett smart sätt att arbeta på helt enkelt – skulle jag önska något så vore det tillgång till mer statistik. Idag ser vi exempelvis antalet sålda böcker – men vi ser inte hur många böcker författarna låtit trycka. Det skulle vi gärna vilja göra.