Här på Bondegatan byggs och uppfinns Publit varje dag av våra sju programmerare. De står sällan i rampljuset, men 'vad stort sker, det sker tyst' som Geijer skalade. Möt Amanda Stensland, frontendutvecklare.
Hej Amanda, vad är du för en egentligen?
– Hm, ja, här på Publit är jag utvecklare. Det är mitt första jobb, jag kom hit direkt från Data- och systemvetenskap-utbildningen på Stockholms universitet som jag gick ut 2015. Jag är nog väldigt mycket programmerare, inte bara till yrket utan som identitet (har gått i arv från pappa). Jag har alltid gillat teknik och älskar att få ägna hela dagarna åt det jag gillar mest.
Så du är 100 procent tech-geek?
– Njae, inte bara! Jag är också väldigt intresserad av japansk kultur och språk. Gjorde avbrott i studierna ett tag för att resa i Japan. Nu går jag en kvällskurs i japanska och försöker plugga Kanji-tecken varje dag på tunnelbanan. Jag är också intresserad av öl, i år har jag varit på mässor för micro-bryggare i både Tyskland och i Danmark. Och så gillar jag att måla (akvarell) och teckna. Åh just det, så tränar jag taekwondo också, det är skojigt att sparkas!
Hur tycker du det är att jobba på Publit?
– Det är kul, vi utvecklare får väldigt mycket utrymme att hitta egna kreativa lösningar och att bidra i designarbetet. Just nu är jag djupt involverad i vår nya webb, ett projekt där vi haft fria händer att leka med nya teknologier som javascript-ramverket React och Phenomic, en cool "static site generator". Mycket lärorikt, och spännande att komma i kontakt med ett otroligt starkt open source-community.
Jag gillar också att vi uppmuntras till läsande. Vi har ett upplägg där vi läser ett par böcker om året och sedan leder ett slags seminarium ("scholar") för resten av kollegorna om vad vi lärt oss. Just nu plöjer jag Kent Beck's klassiker Extreme Programming Explained. Den är helt underbar, och högst aktuell trots att den kom ut redan 2004.
Vad är en sak vi inte visste om dig?
– Okej det är kanske dags att avslöja att det är jag som är Publits hemliga heminredare. I Japan snöade jag helt in på traditionell japansk inredning och Feng shui, en uråldrig kinesisk tradition för att finna den perfekta jämvikten i rummet. Publit är inhyst i en gammal industrilokal med fantastisk takhöjd. Det är en underbar lokal, men inte enkel att möblera. Så när de sista kollegorna gått för dagen händer det ofta att jag stannar kvar och kuppar, när de dyker upp igen på morgonen så har de nya arbetsplatser och soffan har mystiskt flyttat sig till hallen. Jag har väl gjort en handfull rejäla omorganisationer i år och tycker det blir lite bättre för varje gång, men söker fortfarande efter den perfekta känslan.
Ghost