Anna Vogel är universitetslektor vid Stockholms universitet och tillsammans med systern Karin Ström driver hon förlaget Aglaktuq. Vi har pratat Bechdeltest, egenutgivning och det politiska läget i bokbranschen.

Berätta, hur började allting?
– Det var min systers idé att starta förlag, eftersom vi hade varsin roman som vi ville ge ut. I samma veva startade vi även en blogg som vi bjöd in olika författare till. Det blev en stafettblogg, kan man säga. I och med det insåg vi att det ju faktiskt var jättekul att upptäcka och ge ut andras texter, och 2013 gav vi ut den första titeln som var skriven av någon annan än oss själva.

Efter det har vi även släppt en lärobok för universitetet, Språk i samspel, som jag har skrivit tillsammans med Gunilla Almström Persson, Vendela Blomström och Karolina Wirdenäs.

Var det en självklarhet att ge ut böckerna via Publit?
– Publit var en stor hjälp när vi startade. Jag vill inte sträcka mig så långt som att säga att det var en förutsättning, men Publit var åtminstone något som verkligen passade och en stor bidragande faktor till att vi kunde göra som vi ville.

Kul! Ger ni ut alla era titlar som print on demand?
– I nuläget gör vi det, men vi har testat att jobba med tryckta upplagor tidigare. Sedan finns alla våra titlar också som eböcker. Nästa bok kommer framåt påsk och det är en översättning av den norska författaren Geir Gulliksens JE SUS (eller hvordan leve).

Vilka utmaningar ser ni att det finns?
– Det skulle vara det ekonomiska i så fall, det vill säga att det blir lite dyrare per bok och att man alltså har mindre marginaler än om man jobbar med tryckta upplagor. Men å andra sidan blir det mindre arbete med att hålla lager och även mindre risker, så klart. Med våra förutsättningar fungerar det väldigt bra. Sedan är det ju underbart att man kan ge ut sina böcker så fort med Publit, att det är en så snabb process.

Hur når ni era läsare?
– Vi brukar jobba med olika fysiska evenemang. När Benitosommar släpptes hade vi maratonläsning på tunnelbanans röda linje. Sedan har vi anordnat en del litterära salonger och skrivarverkstäder. Annars handlar det mest om att vara närvarande i bokhandeln och på biblioteken, och vi brukar ha med våra titlar i Svensk Bokhandels katalog.

På er hemsida nämner ni Bechdeltestet. Är feminism en röd tråd genom er utgivning?
– För marknadsföringen av Blodapelsin insåg jag att det var ovanligt med skildringar av kvinnlig vänskap. Det har blivit lite bättre sedan dess, inte minst med Elena Ferrantes böcker till exempel, men jag tänkte på det redan då.

Vi anlägger nog alltid ett samhällsperspektiv på våra titlar, men jag skulle nog inte för sakens skull säga att vi är ett feministiskt förlag. För egen del tror jag att min feministiska gärning framförallt tar sitt uttryck i min forskning som rör språk och makt. I och för sig är vi bara kvinnor på förlaget och har bara gett ut kvinnliga författare. Geir Gulliksen blir den första mannen vi ger ut.

Ni har även uttryckt vissa funderingar kring bokbranschen, hur ser läget ut idag tycker du?
– Jag tycker att det är ganska svårt att tyda bokbranschen i nuläget. Olika politiska strömningar har fått en framskjuten plats inom branschen. Det är intressant eftersom det får en att fundera på vilka röster vi hör, på representativitet. Jag skulle säga att bokhösten varit mer politisk än på länge.

Är det positivt, tycker du?
– Ja! Litteraturen är en så stark kraft i samhället. Den får inte reduceras till en “mysfaktor”. Det är så klart okej att den fyller den funktionen ibland, men i grund och botten handlar det om vem som får tala, vem som får uttrycka sig. Om yttrandefrihet.

Slutligen: Vad läser du just nu?
– Jag har precis varit i Kanada och då köpte jag på mig en massa böcker av Margaret Atwood, så just nu läser jag Hag-Seed. Alias Grace tyckte jag också mycket om.

Foto: Björn Lennestig.