Samtidens hjul snurrar allt snabbare. Från den arabiska våren till Brexit och Trumps nya Amerika verkar historien skrivas långt innan förståsigpåarna fattar vad som träffat dem. Det pågående politiska kaoset i Katalonien utgör inget undantag, tonläget är uppskruvat och positionerna låsta. Men så plötsligt ser vi något nytt. Mitt i krutröken och villervallan publiceras en bok som verkar ha skrivits i realtid. Med elegant språk och politisk klarsyn talar nationalskalden Eduardo Mendoza båda sidor till rätta.

Eduardo Mendoza trodde han skulle bli jurist. Under de dåliga åren på 70- och 80-talen arbetade han för FN, långt från Francos vapenskrammel. Med debuten La verdad sobre el caso Savolta skaffade han sig ett visst namn, inte minst eftersom censuren slog ner så hårt på denna berättelse, vilken visade sig bli startskottet för en litterär rörelse som präglade Spaniens gradvisa övergång från diktatur till demokrati.

När Mendoza ett halvt århundrade senare tilldelades prestigefulla Premio Cervantes, 2016, var det en slags kröning, ett erkännande av en författargärning som format det moderna Spanien.

Mendoza, som själv är katalan, har aldrig varit rädd för att ge sig in i samhällsdebatten, men har nogsamt undvikit att ta ställning i den senaste tidens dragkamp mellan nationalister och separatister.

Därför tas han emot med respekt i alla läger när han nu fattar pennan för att med både värme och analytisk skärpa försöka förstå vad det egentligen är som håller på att hända. I nio korta kapitel gör han upp med alla de historiska myter som omger både det spanska nationsbygget och den katalanska självbilden, och man slår igen pärmarna med en lättad känsla av att ha blivit hjälpt att faktiskt förstå.

Det är hoppingivande att se vad som händer när böckerna ger sig in i matchen. Litteraturen har ju ofta den enastående effekten att kunna skruva ner volymen och lyfta fram nyanserna. Men samtidigt har den traditionellt varit handikappad, dömd att ständigt komma för sent till olycksplatsen.

Kanske är det på väg att förändras. "Gammelmedia" som vanligtvis kämpar för att hålla jämna steg med bloggosfären verkar nu bli utmanade från flanken. Bokutgivning har traditionellt fungerat som historiens timvisare, men med trimmade flöden och nya produktionssätt kan sträckan från idé till utgivning bli allt kortare.

Så här kommer vår trendspaning: Om den arabiska våren präglades av flashmobs, snabbt sammankomna aktivist-grupper med minimal organisation och stor politisk sprängkraft, tror och hoppas vi att 2018 kommer vara året för F-L-A-S-H-L-I-T: Böcker som ger sig in i fighten och hjälper oss fatta vilka beslut vi fattar, innan det är för sent. Böcker som utgör en lika vital, aktuell och självklar del i det offentliga samtalet som någonsin bloggar eller dagstidningar. Böcker som höjer vår gemensamma IQ i en tid då det behövs mer än någonsin.