Som ni säkert har sett har vi fått en ny VD på Publit. Kul! Eller? Jag tog ett snack med Magnus för att få lite bättre koll.

P: – Hej Magnus!
M: – Hej själv!

P: –Är det sant att du har tagit mitt jobb?
M: –Ja?

P: – Jaha. Hur ska det gå?
M: – Det kommer gå jättebra!
P: – Vad skönt!

P: – Det sägs att du har läst alla böcker och har 2000 i IQ. Är det verkligen sant?
M: – Nej, jag vet inte varifrån det där kommer faktiskt…
P: – Men du fuskar lite på gitarren emellanåt?
M: – Ja, det stämmer.
P: – Skönt. Man vet ju inte vad man ska tro om allt som sägs…

P: – Du har ju haft en massa riktiga jobb (kolla killens LinkedIn!!!) varför vill du börja hos oss egentligen?
M: – För att ni är sjukt coola och snygga och smarta och snälla (OK, jag, Per, hittade på det här svaret själv)
P: – Tack! Men allvarligt?

M: – Helt enkelt för att ni har väldigt spännande idéer om var bokutgivningen är på väg och dessutom har byggt lösningar för många av dessa problem. Jag ser att branschen står inför gigantiska utmaningar och jag tror att Publit har en viktig roll att spela i den förändringen.

P: – Wow, det låter riktigt bra! Men om vi nu är så bra, vad ska Publit med dig till? Ska du vara ute och spela golf med andra VD:ar? (Detta är en slamkrypare eftersom jag själv spelar golf och helst vill göra den här delen själv…)

M: – Nej, jag ska inte spela golf. Jag kommer ju från mjukvaruvärlden. Publit bygger mjukvara för bokutgivning och jag tror att jag har massor av erfarenhet att dela med mig vad gäller att leda och utveckla mjukvarubolag. Hänger du med?

P: – Absolut, men nu är det jag som ställer frågorna här. En fråga som jag tänkt ställa och som gör mig lite nervös: vad ska jag göra nu egentligen?

M: – Allt det tråkiga som jag inte hinner med.
P: – Allvarligt? Nu känns det ju inte så bra...

M: – Nej, jag skojade bara… Du ska så klart fortsätta göra allt det du gillar; träffa kunder, tänka på hur Publit ska bli ännu bättre, åka runt i världen som en slags Jesus och frälsa den globala förlagsbranschen så att vi kan nå världsherravälde (sic. han sa faktiskt så).

P: – OK. Det låter ju hur kul som helst! När börjar jag?
M: – Nu!

P: – OK, då kör vi!
M: – Absolut!